Kraften från gårdagens oväder över skånska sydkusten ligger ackumulerade i de höga dyningarna utanför Simrishamns hamnpir. Det är tidig morgon och trollingfiskare från Sverige och Danmark har samlats i småbåtshamnen för dagens landskamp i den gamla klassiska släpfisketraditionen, som idag kallas trolling.

Ett åttiotal båtar ska under dagen göra upp om vem som fångar de flesta och största havsöringarna. Hemlighetsmakeriet är stort. Det tisslas och tasslas lite här och där om tänkbara fångstplatser och lämpliga beten. De danska fiskeentusiasterna Otto Johansen och Svend Ringsing visar på sin GPS områden där de tidigare fångat fisk och programmerar nu in dagens koordinater någonstans mellan Bornholm och Simrishamn. Det är dit de nu tänker bege sig.

– I går tog vi en öring på fem kilo just här och jag tror att det fortfarande finns fisk i området, säger han och tar sista klunken av morronkaffet, sätter på sig säkerhetsoverallen och startar motorn i väntan på startsignalen.

Redskapen är iordninggjorda redan dagen innan. Nio spön och två riggar med tillhörande blylod sitter i sina hållare. Så kallade paravaner, som sprider betet sidleds ut från båten är också framplockade. En uppsjö av olika blänken i fluoriderande färger för att locka fisken till sig ligger i ett par plasthinkar i aktern.

När armarna inte räcker till
Lite tidigare på morgonen har jag bytt några ord med en legendarisk trollingfiskare från Simrishamn, Hasse Eriksson, som för 23 år sedan började med trolling. Hans båt är lätt att känna igen. Den har skånsk flagga i riggen och är störst av dagens båtar.

– Sen den dagen har jag varit trollbunden av det här fisket, säger han och skjuter upp kepsen i pannan. Jakten på havets tolvtaggare drev mig att lägga ner tusentals timmar om året ute på havet.

På den tiden jobbade han som kock i fjortondagarspass, resten av tiden tillbringade han i på havet med släpande drag efter båten. Och en dag kom belöningen, precis som den gjorde för den gamle fiskaren i Hemingways roman ”Den gamle och havet”. Det var en höstdag för tio år sedan.

– Havet var lugnt och jag hade lagt ut dragen från de sex spöna, precis som jag alltid gjort, när plötsligt rycket kom. Jag glömmer aldrig känslan när fisken hugger på ett av spöna. Att den var stor kände jag direkt. Det blev en dragkamp som varade i flera timmar. Jag fick uppbåda all min kraft innan jag kunde bärga jättelaxen i båten. Den var nästa lika lång som jag och vägde drygt 20 kilo. Efter det har jag tagit det lugnare, säger Hasse Eriksson.

Drömmen om den stora fisken
När jag samtalar med fiskarna före start går tankarna åter till Hemingway. Drömmen om att fånga den stora fisken finns hos de flesta av dem, även om en del försöker att få det till att det är naturupplevelsen som är den viktigaste. Men istället för en Blue Marlin är det havsöringen som hägrar. En sak är säker, dagens båtar och moderna fiskeutrustning gör fisket betydligt bekvämare än på Hemingways tid. Men kampen mot elementen är densamma och kan vara nog så tuff.

Småbåtsfisket och särskilt trollingfisket har blivit oerhört populärt de senaste åren. Det är en spännande hobby för fiskeintresserade, som lockar tusentals utövare varje år till Österlen. Det faktum att världens bästa vatten för trolling finns utanför Skånes kust har starkt bidragit till det ökade intresset för trolling i Sverige. Fiskemetoden, som har mycket gamla anor, är överlägsen för att söka efter fisk på stora områden. För hundra år sedan utövades släpfisket mest i älvar och insjöar. Det är först på senare år som det börjat praktiseras längs våra kuster.

När armadan av fiskebåtar lämnat hamnen bakom sig sprids de som löv för vinden. Alla är på väg mot områden som de tror ska ge fångst. Snart är vi ensamma där ute bland dyningarna. Otto och Svend börjar lägga ut linorna en efter en. På vajern till djuplodet fäster de klämmor på olika höjd med en tvåmeters tafsar och längst ut de tunna skeddragen i självlysande färger.

– Fisk i stora vatten lockas bättre av de livliga rörelserna från tunna trollingskedar, än av traditionella drag med mer dämpande rörelser, säger Otto. De sänder ut starka ljusreflexer i vattnet och kraftiga tryckvibrationer. Mitt favoritdrag är en Eagle Claw Lazer Sharpened.

Båtens motor rör sig sakta framåt i två knops fart. Simrishamns stadssiluett försvinner sakta bakom oss i soldiset. Båten rullar kraftigt i dyningarna. Jag börjar känna mig matt och illamående och snart hänger jag över relingen. På båtradion hörs knastrande rapporter från olika båtar, men än så länge tycks ingen fångst inrapporterad. Alla linor ligger nu ute och det blir dags för kaffepaus igen.

Otto Johansen berättar under tiden varför han håller på med trolling.

– När familjen inte längre ville följa med på gemensamma segelturer, bestämde han sig att köpa lämplig båt för trolling.

– Jag kör ett par veckor om året höst och vår och lite helgturer från hemmahamnen i Toneby på Lolland. Trolling är ett underbart sätt att koppla av. Det är avspänning och rogivande laddat med ett behagligt spänningsmoment, säger Otto och får medhåll av kompanjonen Svend som är med på sin första trollingtur.

Trolling viktigt för Österlen
I fiskeboden nere vid hamnen gör samtidigt Sven Johansson och Jan Ljunggren i ordning efter morgonens servicearbete med tankning, småreparationer och försäljning av fiskeutrustning. De berättar om framtidsplanerna för att locka ännu fler trollingfiskare till hamnen och Österlen. Efter att 1986 tagit över småbåtsvarvet i Skillinge, som idag sysselsätter 25 personer, är Sven nu tillsammans med Jan redo för nästa steg i satsningen på att göra Simrishamn till nordens Mekka när det gäller trollingfiske.

­– Vi har sökt bygglov för en större servicestation här ner i hamnen, som vi hoppas ska vara klar till nästa höst. Den är tänkt att bli ett servicecenter med båtförvaring, skeppshandel motorservice och tankstation, som på sikt ska sysselsätta ett tiotal personer, berättar Jan Ljunggren.

Intresset för trolling i fiskevattnen utanför Simrishamn är idag så stort att isbrytare får gå ut på vinterhalvåret och bryta upp isen för att fiskarna ska komma till. Annars är Simrishamn en av de få svenska hamnar som är öppen året runt. 3000 trollingbåtar och 5000 gästseglare besöker årligen Simrishamn. Danskarna är den största kundkretsen idag med ett 30-tal året-runt-båtar i hamnen. På vår och vinter kommer ett stort antal charterbåtar hit där fiskare flygs in från hela Skandinavien för trollingturer. För hotellnäringen i Simrishamn är ägarna rörande överens.

– Trollingfisket är vår överlevnad. När turistsäsongen är som lägst är trollingsässongen som störst , säger Thomas Beranek på Svea Hotell.

Solen har stigit allt högre upp på himlen, nattens måne ligger fortfarande svagt gul på himlavalvet. Havets vindar och vågor har avsevärt bedarrat. Då plötsligt kommer rycket.

– Nu är det något på gång, säger Otto, fattar spöet med båda händerna och får ett koncentrerat uttryck i blicken.

Multiplikatorrullen rusar med ett vinande ljud och han börjar sakta känna in motståndet.  Han drillar försiktigt fisken i långsamma pumpande rörelser för att få den allt närmare båten. Nu syns havsöringens silverblänkande siluett någon meter under vattenytan. Plötsligt höjer den sig rakt upp i luften i ett språng, men Otto är med på noterna och håller linan i spänn medan fisken rusar. Tio minuter senare ligger den säkert i Svends håv.

Det var inte drömmen om havets tolvtaggare som gick i uppfyllelse. Men den var tillräckligt stor för att hålla drömmen vid liv.

Text och bild Jörgen Ulvsgärd